The pretender.

Då var sista matchen spelad. Ingen lyckad match kan jag säga. Vi kom fem minuter innan matchstart. Jag hann inte värma upp + att jag glömde mitt hårband, redan där kände jag att det skulle gå åt helvete för mig. Sen när matchen börjar och dem tar ledningen med 1-0 blev det ännu värre. Ja, vi låg under hela matchen och förlorade tillsist med 10-7. Vi skulle självklart vunnit! Vi var grymt mycket bättre än dem, men placerar man alla spelare framför mål är det ganska svårt att hitta en lucka att göra mål i. Deras målvakt var grymt bra, hon spikade igen fullständigt. Nästan lite läskigt faktiskt. Sen hade vi ju ca. 5 stolpskott med. Det roligaste var att dem tyckte de var mycket bättre än oss. HAHAHA! De ända dem hade var kontringar. Tyvärr var inte vår målvakt jättebra heller, vet inte vad hon pysslade med ibland. Men det är ganska förståligt eftersom hon inte spelat någon match på 5 månader. Jag kallade en tjej tjockis med, kunde inte hålla mig. Hon slog mig på benet och istället för att säga “jävla fitta” sa jag det istället. Det roliga var att hon sa att jag var fetare än henne. Men så var ju inte riktigt fallet. Domarna var ju inga höjdare heller, fy fan ni borde gå och plugga lite mer på reglerna man brukar ha när man spelar innebandy!

Efter matchen åkte jag, Lotta, Belli & Elin hem till Lotta för att käka mat och kolla på melodifestivalen. Efter en lång väntan och bus med barnen fick vi den efterlängtade maten som var tacos. Så sjukt gott och jag tror alla var lika hungriga. Alla åt så de sprack. Efter det blev det lite mer bus med barnen och sen så blev det godis och melodifestival. De var ju inte jättemånga bra bidrag om man säger så. Men jag måste säga att Sanna Nielsen hade en så otroligt grym känsla i sin låt till skillnad från Perelli eller hur hon nu stavar sitt efternamn. Jag hade svårt att koncentrera mig vad hon sjöng eftersom man inte kunde se hennes ögon. Det var mest som två svarta bollar. Men ja, låten var väl inte kass…

Nu har jag kommit hem, ganska skönt faktiskt. Även om jag knappt kan komma in i mitt rum efter att min bror möblerat om det med hjälp av sina kompisar. Men jag når sängen och datorn iaf och det är ju det som är de viktigaste. Nu ska jag antagligen plugga lite, sitta här eller gå och titta på HIPP HIPP!

Måste också ta upp att jag börjar må sjukt dåligt av att jag är så blyg. Dem som känner mig kan inte fatta att jag är det eftersom jag babblar på som fan, men aaaaaaaaah. Jag vill ju inte vara det. Men jag gillar inte mig själv speciellt mycket kanske därför jag inte gillar att träffa nya människor. Att bli ransakad och bedömd av någon annan är något jag inte gillar. Det sägs att man inte kan älska innan man lärt att älska sig själv och det ligger nog jävligt mycket i det.

Det finns några speciella personer som jag mer än gärna hade velat öppna upp mig till, men det är inte så lätt som det är skrivet. Jag får se vad som händer i framtiden, allt kan hända har jag fått erfara.

PUSS!